07/03/2026
En smakupplevelse
På Södermalm ligger en anspråkslös liten restaurang som Jenny och jag besökte här om kvällen – i alla fall anspråkslös till det yttre, skulle det visa sig.
Jag är sedan barnsben uppväxt med fisk, där strömmingslåda, pepparrotsgädda, rimsaltade, kokta och rökta abborrar och dylika åländska fiskanrättningar funnits på middagsbordet i hemmet. Jag har fiskat mycket och bott hela mitt vuxna liv femtio meter från stranden, med fisk i sumpen och näten i båthuset. Därtill har min omgivning varit berikad av lokala “fiskexperter” som vid varje givet tillfälle inte tvekat att förklara hur fisk ska tillredas för att få den “sanna” smakupplevelsen.
Så jag har levt i förvissningen om hur fisk ska hanteras och hur den ska smaka – tills ett besök på Washoku Tomo blev en upplevelse av hur fisk kan tillagas till gastronomiska, oanade höjder.
Efter besöket på Washoku TOMO
triggades min popcornhjärna igång och jag kom att tänka på matmässan den 3 mars på landsbygdscentrum, där åländska krögare och mathantverkare minglade med våra lokala producenter. Där åländska högkvalitativa råvaror ska bli åländska delikatesser på våra restaurangers menyer.
Jag tänkte: varför har inte vi en Michelinrestaurang på Åland – eller åtminstone en restaurang med Michelinkvalitet? För allt handlar ju om människorna som skapar restaurangen och destinationen.
Tänk en restaurang där en krögare, likt den på Washoku Tomo, lyfter de åländska smakerna med lokalt producerade råvaror till Michelinnivå – tänk!
Likt den japanska krögaren på Söder, med noggrannhet och perfektion i mathantverket, med en närmast religiös hängivenhet till den ultimata smaken och upplevelsen, och med uthållighet jobbar mot sina mål.
Någon tänker kanske:
– “Ja ja, du kan sitta där bak i Saltvik på en bergklint och yra, men här i verkligheten i Mariehamn får vi inte ens tag i tillräckligt med personal för att hålla öppet under högsäsong. Du drömmer.”
Jo, det är säkert sant. Men drömmar är energin – bränslet – till utveckling, nya företagsidéer och entreprenörskap.
Så tänk om en ung, mycket talangfull nyutbildad k**k med passion för gastronomi inte i första hand fokuserar på restaurangens kassaflöde, utan helt hänger sig åt matlagningens fulländade hantverk. Tänk!
Om en lyckas smittar det av sig på andra, och som bekant: tillstånd smittar.
För Washoku Tomos ägare kom till Sverige för femton år sedan och öppnade sin egen restaurang för fyra år sedan. År 2024 fick hon sin första Michelinstjärna. Ja, du läste rätt – hon är faktiskt en av få kvinnor i världen som driver en sådan japansk toppkrog.
Efter tre timmar svävande på gastronomiska moln klev vi ut på Hornsgatan i marsvinterns kyla och tänkte: vad var det egentligen som hände?
Jo,Magi!
Allt gott
Uffe
