13/12/2025
Kim, som följde med på Kebnekaiseupplevelsen i år, beskriver sin resa här nedan. Du ser henne längst fram till hö i bild;
Själva toppturen var inte så viktig för mig, fast jag insöp de utmärkta förberedelser Utmarksgänget tillhandahöll. Ordning och reda: träningsupplägg och packlista och lära-känna-vandringsträff. Blev uppringd flera gånger: hur går det med träningen!? Min sommar blev stressig och varm och träningen kom helt av sig. Avresan blev kaotisk. Tåget blev inställt pga regnet som spolat bort tågbanan. Bokade flyg, men fel månad visade det sig när jag kom till Arlanda och fick boka om till en dag senare, så surt! I motgång växte dock envisheten. Kom ensam fram till Nikkaluokta. Gick snabbt från Nikkaluokta till fjällstationen på egen hand och när jag kom fram till Fjällstationen möttes av uppmuntrande jubel. Kände mig så himla välkomnad av gänget och en smula oövervinnelig. Dagen efter svarade kroppen dessutom bra på dalvandring i ösregn. Gemenskapen i gruppen gjorde sin magi. Så klart hängde jag på när topptursförsöksdagen kom. Benen starka, mentalt på topp! Jag sa högt flera gånger: jag är inte här för att nå toppen, och så nöjd med det jag redan gjort. Lunchrasten, uppe på kallsteniga Vierramvare, skulle jag verkligen klara sydtoppen?! Det gjorde jag! Det kändes märkligt och magiskt att stå där ett antal timmar senare, trots dimma och is. Gemenskapen och den fysiska upplevelsen i kombination gjorde något; man blir ett på ett nästan överjordiskt sätt. Tillsammans med de andra orkade jag så mycket mer! I vandringen tillbaka ner mot fjällstationen kände jag mig illamående och ganska slutkörd. Benen slutade fungera, de bara vek sig och utan stavar hade det varit kört. Nu visade Tony sin magi. Han gick tätt framför mig, så min rädsla att falla minskade. Han pepprade mig med uppmuntrande ord hela tiden och till och med tog min ryggsäck när det blev uppenbart att vi annars inte skulle hinna hem till middagen. De där sista 6 km var det vidrigaste och häftigaste jag klarat i hela mitt liv; är mer stolt över den sträckan än själva toppupplevelsen. Det tog några veckor att smälta upplevelsen.
Det som utkristalliserat sig är Ödmjukhet och Tacksamhet. Ett minne för livet!
Tack Kim för att du delar med oss! Team Utmark 😃