Vandringsresor: Sirugo Tours, Kungsbacka (2026)

13/05/2026

Nyss hemkommen från en härlig vandringsvecka med en liten grupp i Cinque Terre

För dig som inte vet är Cinque Terre ett litet bergsområde i nordvästra Italien (Ligurien) som fram till 1870-talet var näst intill helt isolerat från omvärlden. Då byggdes en tågsträcka genom bergen som gjorde att invånarna plötsligt kunde ta sig enklare därifrån och tillbaka. På 1970-talet började turismen blomstra och numera är området välkänt för de storslagna vandringslederna och de väldigt pittoreska byarna.

Vad många inte vet är att det ju är något helt annat att vandra där än att "promenera mellan byar" så som man kanske tänker sig här på hemmaplan. Lederna består av hundratals trappsteg av varierande kvalitet och höjd och det är inte så lämpligt att vandra här annat än i maj eller september om man inte tål rejäla ansträngningar i hög värme 👈

Veckan blev riktigt bra och vi hade sol fem av sju hela dagar samt två långa eftermiddagar. Det kom några droppar regn en förmiddag och lite mer intensiva skurar förmiddagen därpå. Turerna var 5-11 km långa och med höjdskillnader på maximalt 400 meter.

Maten var fantastisk liksom vyerna och människorna - som alltid. Det är inte lätt att beskriva en sådan här vecka rättvist. Den måste upplevas. Men här kommer ändå ett urval av foton som ett försök - med beskrivningar för dig som är noga med detaljerna 😃

06/05/2026

Nu är jag tillbaka i Italien. Denna gång ska jag guida en grupp i Cinque Terre. Anlände för ett par timmar sedan och har redan hunnit njuta en hel del 😃

Om du vill hänga med denna vecka utan att följa med kan du gå med i den grupp där jag postar berättelser och foton varje dag. Här är en länk till gruppen:

https://www.facebook.com/share/g/1bTDzZ21Us/?mibextid=wwXIfr

02/05/2026

Som jag berättat tidigare i vår är det i år 40 år sedan jag började utforska bergsområdena i Mellan- och Sydeuropa med bil, tåg, cykel och framförallt till fots.

Och det är 26 år sedan jag arrangerade min första vandringsresa. Den gick till Berner Oberland i Schweiz och hade 19 deltagare. Den senaste gick i höstas till Amalfikusten i Syditalien och nästa går nästa vecka till Cinque Terre på den italienska nordvästkusten 😃 Numera föredrar jag grupper med maximalt 12 deltagare av en rad praktiska skäl.

Men så blev jag lite nostalgisk och gjorde en ny djupdykning i mitt fotoarkiv för att ta fram 40 foton (det blev 66 😅) som i alla fall visar en bråkdel av alla underbara platser och ögonblick jag dessa år fått uppleva på egen hand, i sällskap eller med någon av alla de grupper jag guidat.

Fotona är exempelvis från Kreta, Comosjön, Sydtyskland, Schweiz, Sardinien, Korfu, Sicilien, Cinque Terre, Amalfikusten, Toscana, Dolomiterna och Karpathos 🙏

Jag tänkte även passa på att lotta ut en fotokalender för 2027 till en av er som vill kommentera era favoritfoton. Skriv gärna där ni tror /vet att fotot är taget 😁

I nästa inlägg kommer jag att rapportera från dagarna i Cinque Terre. Om du vill se och läsa ännu mer om den resan dag för dag kan jag rekommendera gruppen "Häng med utan att följa med" där det finns dagböcker med foton från flera tidigare resor och snart alltså även nästa resa 💁

Här är en länk till gruppen: https://www.facebook.com/groups/645845619815043

29/04/2026

Jag har alltså tankar om att erbjuda en vandringsresa till Toscanas orörda bergsområde Lunigiana hösten 2027 (förmodligen oktober). En av vandringsturerna blir en tvådagarstur och går första dagen från havsnivån till den mysiga och genuina bergsbyn Fosdinovo som ligger 550 meter över havet. Där finns det fantastiskt fina slottet Malaspina med anor från 1000-talet. I slottet sover vi en natt innan vi fortsätter längs bergskammen förbi flera lika fina bergsbyar till slutdestinationen ~ hela tiden med utsikt över hav och berg i fjärran.

I fotot som jag tog vid 6-tiden på morgonen ser ni byn till vänster och slottet till höger. I bakgrunden skymtar siluetterna av kustremsan strax söder om Cinque Terre.

Slottet Castello di Fosdinovo Malaspina byggdes strategiskt för att kontrollera vägarna genom Lunigiana och ut mot kusten. Själva fästningen började ta form under 1100-talet och utvecklades senare till både försvarsanläggning och adlig bostad. På 1300-talet blev slottet centrum för den mäktiga adelsfamiljen Malaspina, som styrde området i flera hundra år. Slottet är ovanligt välbevarat och är ett av de största i Lunigiana. Totalt finns det 150 slott, fästningar och borgar i detta begränsade område.

Dante Alighieri sägs ha bott i slottet en tid under sin exil och det är känt för sina många legender och spökhistorier. Den mest berömda handlar om Bianca Maria Aloisia ~ en adelsdotter som enligt sägnen murades in levande efter att ha förälskat sig i en stallpojke. Besökare påstår ibland att de sett hennes ande vandra i slottet 👻 En annan legend förklarar uppkomsten av familjenamnet "Malaspina" genom en dramatisk berättelse om ett mord 👀

Om du verkligen tycker om att läsa har jag skrivit en betydligt längre (!) berättelse om min dag på detta slott för några veckor sedan. Den finns att läsa i Italien-gruppen "Välkomna till Italien" där jag skrivit ett 40-tal liknande berättelser de senaste åren. Här är en direktlänk till berättelsen om Castello di Fosdinovo Malaspina 💁

https://www.facebook.com/groups/2442480069149100/permalink/26878646538439113/

Lunigiana blir den 27:e destinationen jag haft på programmet sedan 1999 då jag anordnade min första resa 🙏

25/04/2026

Just nu är världen mer orolig än man för ett år sedan trodde att den kunde bli. Men jag väljer att fortsätta fokusera på "världen utanför" och gör det som alltid fungerat för mig och som jag tror kommer att fungera i längden 👌

Så för ett par veckor sedan reste jag en vecka till norra Toscana där det finns ett område som ligger mig särskilt varmt om hjärtat. Jag har varit där några gånger förut och dras alltid tillbaka. Men det är inte alls likt det Toscana de flesta tänker på. Där finns inga böljande kullar med pärlband av vingårdar och stora herrgårdar med sandstensfärgade fasader.

Denna del av Toscana är något helt annat och med en väldigt spännande historisk och kulturell bakgrund. I detta ganska begränsade område finns 150 bergsbyar som smyckar skogsklädda kullar med en ståtlig kuliss av apauanska alptoppar nästan 2000 meter höga 🏔️ I de till synes oändligt många trånga dalarna finns massor av vackra vattenfall, forsar och naturliga pooler där man kan njuta och svalka sig när värmen blir ihärdig.

Efter alla år jag ägnat åt att upptäcka Italien har Lunigiana blivit mitt favoritområde tillsammans med Sardinien och Comosjön. De är alla fantastiska men på helt olika sätt 🙏

Och det är också därför jag gärna vill erbjuda och genomföra en vandringsresa till Lunigiana så småningom. Faktum är att jag under veckan fick tillräckligt mycket erfarenhet och knöt många nya kontakter som nu gör det möjligt. Den preliminära planen är att lägga resan i mitten av oktober 2027. Det var den rekommendation jag fick av flera jag pratade med 💁

Jag bifogar några foton från min underbara vårvecka i detta paradis 😃

11/02/2026

Året var 1996. Vid den tiden hade jag upplevt det mesta jag ville uppleva i Alperna - murmeldjur, soluppgångar, gems, blomsterängar, bergsjöar, solnedgångar, glaciärer, vattenfall, slott och edelweiss. Men jag hade ännu inte sett någon stenbock 😳

Något år tidigare hade jag fått tips om att det fanns en stenbockskoloni i området runt bergstoppen Niederhorn ovanför vackra Beatenberg i schweiziska Berner Oberland 🇨🇭 Eftersom jag är både envis och målmedveten bestämde jag mig för att ge mig upp i området innan (de andra) turisterna skulle börja dyka upp. Och då gällde det minsann att vara tidigt ute eftersom den första linbanan gick vid 8-tiden.

Jag läser från min lilla dagbok som alltså nu är 30 år gammal. Det var den 21:e juni som jag hade ställt klockan på 03:00 för att kunna ge mig iväg på ett äventyr som det senare skulle visa sig vara omöjligt att glömma. Jag hade tydligen sovit en natt på hotellet i byn - något som inte var särskilt mycket "jag" på den tiden. Men jag kan förstå varför eftersom Beatenberg inte har någon campingplats.

En halvtimma senare var jag redo och gav mig iväg längs den steniga stigen upp genom skogen. Beatenberg ligger 1200 meter över havet med fantastisk utsikt över bergsmassiven i söder och sjöarna 700 höjdmeter nedanför - absolut topp 10 av de vackraste områdena jag någonsin besökt. Jag skulle upp till Niederhorns topp som är 1963 meter hög så det innebar drygt 700 höjdmeter i mörkret. Det var ficklampa som gällde eftersom jag på den tiden varken hade pannlampa eller mobiltelefon. Och papperskartor såklart. Efter 100 höjdmeter kom jag till en kohage. I mörkret hörde jag det som lät som ilskna kor. Jag valde att inte ta några risker, gick ner till vägen och valde en annan stig upp.

Det är lätt att i efterhand hitta data om när solen gick upp den dagen och tydligen var det 05.34. Jag har lärt mig att man ser fötterna framför sig c:a 45 minuter innan solen går upp. Så jag behövde inte ficklampan mer än en dryg halvtimma. Och jag var framme vid toppen 05.50 - en garanterat turistfri tid på dygnet.

Jag visste att stenbockarna brukade röra sig längs kammen mellan Niederhorn, Burgfeldstand och Gemmenalphorn 🏔️ Jag minns inte exakt hur långt jag gick men kan tänka mig att jag inte gav upp förrän jag åtminstone nästan nått Gemmenalphorn som låg c:a 4 km bort. Men inte såg jag några stenbockar. Det var oerhört vackert i morgonljuset men verkligen helt tyst och öde. Så rejält besviken bestämde jag mig för att återvända.

Jag fokuserade som vanligt på att hålla ögonen öppna efter fotomotiv och hade en underbar morgon även utan stenbockar. Men så lyfte jag vid ett tillfälle blicken mot horisonten i söder och fick plötsligt se siluetter av betande stenbockar. Jag blev såklart väldigt glad och upprymd. Jag tog ett par foton och tänkte att det väl var det jag kunde räkna med att få se. På grund av de slingriga stigarna upp och ner försvann stenbockarna snabbt ur synfältet. Men några minuter senare hörde jag märkliga ljud från skrevan nedanför mig på vänster sida. Det lät som om någon stod och slog med en trästav mot något. Jag tänkte: "Vem arbetar här uppe vid sju-tiden på morgonen?" Jag gick närmare och upptäckte snart två stenbockshanar som stångades. Jag stod helt blickstilla för att de inte skulle upptäcka mig och hann ta ett foto även på dem. På den tiden var det analog kamera med diabilder som gällde. Så det gällde att fundera på om fotot kunde vara värt 5 kronor 😆

Nu började jag bli riktigt nöjd med turen och kunde slappna av i letandet. Men det var då det började. Plötsligt såg jag stenbockar överallt. De låg på ängarna och strövade omkring i skrevorna. När jag började närma mig Niederhorn fick jag syn på en stor hane med gigantiska horn som låg ensam på en vidsträckt blomsteräng. Jag tänkte att jag nog vågar gå såpass nära som 100 meter från den för att ta ett foto. Och det gjorde jag. Men sedan tänkte jag att jag kanske vågar gå ännu lite närmare. Jag hade absolut ingen koll alls på hur rädda eller aggressiva stenbockar kunde vara. Men en god magkänsla sade mig att det var värt en chansning 🤞

Och det slutade med att jag satt bara c:a tre meter från denna vackra skapelse medan han lugnt idisslade frukosten med halvstängda ögon i morgonljuset. Jag tog flera foton och jag minns att jag fick luta mig bakåt för att få plats med hela kroppen på detta foto. Hornen var närmare en meter långa. Med lugn och låg röst berättade jag även lite för honom varför jag var där och hur fin jag tyckte han var. Det var fantastiska fem minuter. Sedan tog jag mig varsamt bakåt för att inte störa honom. Han låg kvar medan jag försvann bortåt samma väg jag kom. När jag kom till Niederhorns linbanestation hade folk börjat vakna till liv. Och själv kände jag att min dag redan var mer än mättad av upplevelser 👌

Nästa gång jag lägger upp en vandringsresa till Schweiz i utbudet kommer såklart Beatenberg och Niederhorn finnas med som en av dagturerna.

Har du sett stenbock? Berätta! 😃

Nyfiken på årets resor?
Besök hemsidan: https://www.sirugo.net 💁

10/02/2026

Av de länder jag äventyrat i genom åren tycker jag fortfarande Schweiz är det vackraste 🙏 Så varför anordnar jag inte resor dit? 🤔

För det första har jag redan anordnat s*x resor till Schweiz. Men det fram till 2011 och innan schweizerfrancen drog iväg från drygt 4 kronor till över 10 kronor. Det innebär att det blivit nästan tre gånger så dyrt att vistas där nu som då.

Jag har ändå försökt erbjuda resor dit några gånger men intresset har varit svalt. Det beror kanske på att priset för en resa till Schweiz måste bli åtminstone 30% högre eftersom landet är extremt dyrt att turista i. Den som har varit där vet 🙄

Den andra anledningen är det instabila vädret. Jag har haft fantastiska sommarveckor där men har också några hemska minnen av exempelvis 20 av 21 dagar med bara regn.

Här är dock ett underbart minne från Kanderdalen. Jag hade för ovanlighetens skull med mig en god vän som till och med kunde tänka sig att tälta, vilket på den tiden var mitt huvudsakliga sätt att övernatta 😃 Men han var inte lika morgonpigg som jag. Så denna morgon fick jag ta mig från campingen upp de 650 höjdmeterna till underbara Golitschenalp på egen hand. Härifrån kunde man inte få en bättre vy över Blüemliesalpmassivet i morgonljuset. När jag kom tillbaka vid 8-tiden hade han vaknat och dagen kunde fortsätta 😅

Jag kommer att göra nya försöka att erbjuda nya resor till Schweiz eftersom jag såklart vill återvända och visa er andra vad som gömmer sig i de där trånga dalarna som man inte alltid vågar ge sig in i på egen hand. Kanske blir det redan nästa år. Och om du orkat läsa ända hit kan du visa ditt intresse för en sådan resa genom att skicka ett mejl till [email protected]. Då kommer du att få 500 kronors rabatt på resan om du senare väljer att boka
💁🇨🇭🏔️

Återigen vill jag rekommendera dig att försöka restaurera dina gamla urvattnade favoritfoton med tex ChatGPT. Det blir fantastiskt bra 🌟

08/02/2026

Vad pågår egentligen bakom Sirugo Tours kulisser nu när snön ligger vit på taken och tomten fortfarande är vaken? 😃

Jo, jag njuter faktiskt av den riktiga vintern och allt den erbjuder. Samtidigt förbereder jag så smått årets kommande resor. Som ni kanske minns skrev jag i höstas att jag inte ville resa lika mycket som förra året, eftersom jag har så mycket annat jag också vill göra. Det ser ändå ut att bli fem resor precis som planerat och det känns lagom 🙏

1️⃣ Cinque Terre i början av maj:
Alla fem byarna och några till, bad varje dag, vinprovning, båtresa längs kusten, fantastisk mat och nattvandring för den som vill följa med

2️⃣ Sardinien i början av juni:
Med fokus på paradisstränder som vi når via steniga raviner, kajakpaddling, besök i en bergsby, äventyrliga båtresor och strandnära boende för dagliga morgon bad för den som vill

3️⃣ Comosjön i september:
Övernattning i alpstuga, matlagningskurs, villaträdgårdar, bad och båtresor på sjön

4️⃣ Karpathos i slutet av september:
Båtresor längs kusten, bad från underbara ödestränder, besök i bergsby, närhet till lokalbefolkningen och utflykt till en öde ö
Fullbokad ✅

5️⃣ Amalfikusten i oktober:
Heldag på Capri, bad i havet, vandringar i oändligt långa trappor, besök i villaträdgård och bad i vattenfall.

Besök hemsidan för mer information om dessa resor: https://www.sirugo.net

Jag har även planer på att fortsätta reka för en ny resa till norra Toscana med vandringar till fantastiska vattenfall och forsar, övernattning i slott från 1000-talet och annat minnesvärt 💁

Och om du läst så här långt och är nyfiken på den resan kan du skicka ett meddelande till [email protected] för att visa ditt intresse. Då får du även 500 kronors rabatt om du väljer att boka resan innan nyår. Mer om denna resa kommer såklart långt innan dess 😃

22/01/2026

Jag har nu hittat mina gamla foton från 90-talet – och även de små dagböckerna jag började skriva 1989 och fortsatte med i många år. Tyvärr är de gamla papperskopiorna både blekta och suddiga. Men med hjälp av AI går det faktiskt att fräscha upp dem så att de nästan ser ut som om de vore tagna med en modern kamera idag 😃

Mellan 1993 och 1999 hade jag fullt fokus på Schweiz. Det var det land jag ville lära känna på djupet. Jag reste dit minst en gång om året och stannade två-tre veckor varje gång - oftast ensam eftersom jag inte kände någon som ville vakna 4-5 på morgonen och hålla igång till 20 på kvällen 😆 Men ibland även i sällskap 🙏

Det här är ett av de första fotona jag tog under de åren, även det vid Vierwaldstättersjön. Av alla alpsjöar jag har besökt är det fortfarande den vackraste. Kombinationen av ljuset, panoramat över bergen och stillheten är väldigt speciell här 💁

Finns det någon alpsjö som du fallit extra mycket för?

18/01/2026

Året därpå, 1987, reste jag åter till Alperna. Den gången med sällskap och egen bil till Italien. Då blev det varken vandring eller cykling. Och är jag kom hem insåg jag återigen hur meningslöst det kändes att uppleva vyer från bakom ett biltak. Man kunde inte stanna där man ville. Och man såg knappt några bergstoppar 😳

Då föddes idén: cykeln, som ju är frihet och effektivitet i perfekt kombination. Jag hade egentligen ingen större erfarenhet av längre cykelturer, men jag bestämde mig. Och när jag väl bestämt mig brukar det bli av. Internet fanns inte, så planeringen bestod av telefonsamtal, kartor och improvisation 😃

Sommaren tog jag tåget till Basel och skickade med min femväxlade Crescent med tre packväskor. Mountainbikes fanns knappt på den tiden. Efter byte i Basel fortsatte jag till Bern, där äventyret började. Det var mitten av juni, få turister och ösregn. Fyra timmar i sträck regnade det när jag cyklade de första sju milen omvägen över Gürbetal till Interlaken.

Lite nedslagen av första dagens kalldusch fortsatte jag ändå. Och det visade sig vara helt rätt beslut. De följande dagarna bjöd mest på sol, fantastiska vyer och en växande känsla av att jag hittat mitt sätt att uppleva bergen. Jag bodde uteslutande på vandrarhem eftersom de fyra gånger dyrare hotellrummen inte var ett alternativ för en fattig student 🤷

Till slt blev det 19 dagar och 160 mil, över 15 alpina pass över 2000 meter för att nå områden och platser jag hoppats få uppleva. Vissa stigningar fick jag leda cykeln eftersom fem växlar inte räckte långt.

Fotot är taget längs Axenstrasse vid Vierwaldstättersee. När jag kom ut på dessa stenbalkonger och såg sjön breda ut sig nedanför, visste jag att jag hamnat helt rätt. Den snöklädda toppen i bakgrunden är Bristenstock, 2913 meter hög. Axenstrasse byggdes på 1860-talet och möjliggjorde för första gången transporter landvägen mellan Brunnen och Flüelen och drygt 100 år senare vidare genom Gotthardtunneln mot Sydeuropa 🏔️

Av alla resor jag gjort i livet är denna nog den som påverkat mig mest. Vilken resa har påverkat dig mest och varför? 💁

17/01/2026

Det slog mig häromdagen att det i år är 40 år sedan jag gav mig ut på mina första äventyr till fots och på cykel i Europas bergsområden. För egen del insåg jag att jag vill skriva ner minnena. Men jag fick även idén att också dela med mig här - med foton och små berättelser från några av de mest minnesvärda turerna jag haft genom åren 😃 Vi får se hur många det blir 😁

På 70- och 80-talen reste jag med mina föräldrar till Italien med bil på samma sätt varje sommar. Det skulle gå fort till pappas släkt i Torino och därefter ett par veckor vid havet norr eller söder om Rom. Men jag njöt minst lika mycket av det jag såg på väg över de schweiziska Alperna.

Och med åren började jag alltmer lockas av tanken att stanna längre och utforska de trånga dalarna och bergen vi passerade. Det var dessa små upptäckarlustar som så småningom ledde till min allra första egentliga vandring sommaren 1986, när vi övernattade i schweiziska Göschenen på väg mot Italien. Jag passade på en tidig morgon innan vi skulle checka ut och åka vidare.

Turen gick från Göschenen, längs asfaltsvägen upp till Gasthaus Göscheneralp och tillbaka. Jag var helt ovan - gick i gympaskor, bar en plastpåse och visste knappt att det fanns markerade vandringsleder 😆 Karta hade jag ingen och höjdskillnader var helt okända för mig. Men vackert var det 🙏 Nu i efterhand ser jag att sträckan var cirka 15 km med 450 meters höjdskillnad.

På den resan bestämde jag mig för att lära mig allt jag kunde om Alperna. Internet fanns inte på den tiden, men på en rastplats utanför Basel på väg hem till Sverige hittade jag en vägatlas (Hallwag) över Schweiz som skulle bli nyckeln till alla framtida vandringar 👌

Jag har några pappersfoton från denna tur, men just nu hittar jag dem inte. Så jag visar istället detta från en tidig morgon något år senare. Solens första strålar lyser upp Silberhorn i Jungfraumassivet söder om Wengen i Schweiz. Toppen är 3695 meter hög och en av mina favoriter; snötäckt och ståtlig, men ganska anonym i panoramat eftersom den ligger inklämd mellan Jungfrau och Rotthalhorn.

Har du något minne från din allra första vandringstur? 💁

Vandringsresor: Sirugo Tours

13/05/2026

06/05/2026

02/05/2026

29/04/2026

25/04/2026

11/02/2026

10/02/2026

08/02/2026

22/01/2026

18/01/2026

17/01/2026

Adress

Webbplats

Aviseringar

Genvägar

Dela

Typ