22/02/2026
En av våra besöksguider berättar om ärkebiskopsborgen Lundagård med kartor, text och bilder så att man kan ta en virtuell promenad där i ärkebiskopsresidenset. På så sätt kan man försöka föreställa sig hur det såg ut där för 600 år sedan då det var kyrkans administrativa och ekonomiska centrum i Norden. I det här inlägget tar vi med er på en promenad där med hjälp av de fyra bilderna som ett litet smakprov på det man då ska föreställa sig att man ser under den promenaden.
https://www.turistinformationlund.se/upplevelser/domkyrkoomradet/
Besöksguiden omfattar det medeltida domkyrkoområdet också, men här går vi bara runt i ärkebiskopsborgen, i det som är parken Lundagård numera. Vi startar vår lilla virtuella promenad på platsen man ser i den första bilden nedan, som blev Lilla Torg 1774 långt efter reformationen 1536 då ärkebiskopsborgen Lundagård upphörde att vara ärkebiskopsresidens.
I den första bilden hade vi stått på den öppna yta som stenlades 1774 då ytan gjordes om till Lilla Torg. Innan dess var staden och universitetet inte överens om vem som ägde och hade ansvar för ytan så den användes allmänt som soptipp. I den lilla infällda kartan ser man var fotografen står i förhållande till hur det såg ut på platsen 1783 då den kartan gjordes. Rakt fram i bilden ser man Kyrkogatan som fortsätter förbi domkyrkan, men den gatan drogs fram först 1702.
I början av 1400-talet, då ärkebiskopsborgen Lundagård var ärkebiskopens residens, fanns alltså inte Kyrkogatan. Istället fick man ta till höger in på Lilla Gråbrödersgatan lite längre fram i bilden, och sedan fortsätta söderut via Stora Gråbrödersgatan och Klostergatan. Där det vita huset finns längre fram till höger i bilden, i hörnet mot Lilla Gråbrödersgatan, fanns Sankt Nikolaus kyrka och alla som arbetade och bodde i ärkebiskopsborgen hörde till dess kyrksocken. De gick alltså till den kyrkan då de skulle gå till gudstjänsten.
Hur det såg ut på platsen som blev Lilla Torg 1774 vet vi inte, men det måste funnits en öppen yta där då också för om vi går en bit framåt i den första bilden, och sedan vänder oss om 90 grader mot vänster, står vi där den andra bilden är tagen, och då har vi porten in till ärkebiskopsborgen Lundagård precis framför oss. Nu måste vi använda vår fantasi för att försöka föreställa oss vad det är vi ser, för då för 600 år sedan fanns inte parken Lundagård och Kungshuset som man ser längre fram till vänster i bilden.
Rakt fram i den andra bilden ser vi nu, måste vi i alla fall föreställa oss, ett högt porttorn med ett porthus vars port utgjorde huvudingång till den medeltida ärkebiskopsborgen Lundagård. Porttornet var murat på utsidan och byggt med korsvirke på insidan, och med tegeltak överst och ett fällgaller i porten som stängde ute obehöriga. Från porttornet gick det krenelerade murar som omgav hela det 8,000 m² stora området som utgjorde ärkebiskopsborgen Lundagård. Hur hög muren var vet vet vi inte, men den var kanske 3-4 meter hög för på insidan av muren, som sannolikt fungerade som skyttemur, fanns det en gång som gick genom porttornet också.
Om vi nu går en bit framåt från platsen man ser i den andra bilden passerar vi genom porten in till ärkebiskopsborgen Lundagård, och vi får hoppas att fällgallret är uppe så att vi blir insläppta. Nu när vi då står precis innanför porten ser vi flera byggnader när vi tittar oss omkring. Precis till vänster längs med muren, på norra sidan av porten, fanns en stor ladugård där det enligt en skriftlig källa från 1500-talet fanns fem kor och 23 svin. Den ladugården revs inte förrän 1725 då området varit akademiens område sedan länge, alltså Lunds universitets område.
Precis till höger längs med muren, på södra sidan av porten, fanns en murad sädeslada som troligen hade två våningar och tegeltak. Bortom den, i hörnet mot domkyrkoområdet, fanns en tornbyggnad som beskrivits som ett bröstvärn. Där svänger muren runt ärkebiskopsborgen Lundagård så att den går längs med Sankt Laurentius kyrkogård på norra sidan av domkyrkan, och längs med muren låg ett stall byggt med korsvirke, delvis i två våningar, med plats för 19 hästar.
Det man vet om vilka byggnader som fanns i ärkebiskopsborgen Lundagård bygger främst på inventeringar som gjordes efter reformationen 1536 då dess funktion som ärkebiskopsresidens upphörde. Tack vare inventeringarna finns de olika byggnaderna omnämnda, men för många av dem inte deras exakta läge. Ungefär där nordvästra hörnet av Kungshuset finns idag mot Universitetshuset fanns ett porthus med en port i muren som ledde ut till en privat gata med namnet Lysestræde, som gick över det som numera är Universitetsplatsen men som var ärkebiskopens apelgård, eller fruktträdgård då.
Det fanns också något hus där Kungshuset finns idag, men det är okänt vad det hade för funktion. Längs med muren längre bort i nordöstra hörnet av ärkebiskopsborgen Lundagård, i hörnet mot där Akademiska Föreningens byggnad finns nu, fanns ekonomibyggnader. Det var stall med spiltor och krubbor, kök, brygghus och stekhus. Därefter fanns det ett porttorn med port ut mot det område där Tegnérplatsen finns numera på södra sidan av Akademiska Föreningens byggnad.
Platsen där parken Lundagård finns numera blev plats för ärkebiskopens residens i samband med att Lunds domkyrka började byggas år 1081, eller senast i början av 1100-talet. Det finns ingen information om hur det såg ut från början, men det var förmodligen som en större gård. Gården utsattes återkommande för angrepp och den intogs efter stridigheter 1299 och 1368. Det här gjorde att ärkebiskopsresidenset befästes allt mer, och någon gång i början av 1400-talet byggdes de krenelerade murarna runt hela ärkebiskopsresidenset.
I februari 1452 gjorde den svenske kungen Karl Knutsson Bonde ett fälttåg genom Skåne, där flera städer brändes och plundrades. Den 16 februari 1452 kom de till Lund och skövlade och satte en stor del av staden i brand. Däremot slogs alla försök att storma ärkebiskopsborgen och domkyrkan tillbaka. En källa från 1358 säger att det fanns 60 ryttare med harnesk, vilket var ett slags enklare rustning som bara bestod av en bröstplåt. Andra källor från 1534-1535 säger att Lundagård hade 34 bösskyttar.
På grund av attacken 1452 lät ärkebiskop Tuve Nielsen uppföra en inre försvarsmur i ärkebiskopsborgen 1459. Den fanns söder om den östra porten och inneslöt området i ärkebiskopsborgens sydöstra hörn mot platsen där Historiska museet finns numera. Innanför den inre muren fanns ännu ett stekhus men också badstuga och bakstuga, och där fanns också huset som fungerade som ärkebiskopens bostadshus. I den tredje bilden har fotografen Historiska museet bakom ryggen, och rakt fram i bilden fanns ett stort hus av sten som fungerade som ärkebiskopens bostadshus.
Ärkebiskopens bostadshus var sammanbyggt med andra byggnader fram till domkyrkan, så ärkebiskopen kunde gå genom de byggnaderna mellan domkyrkan och sitt bostadshus. Än idag syns den igenmurade dörren uppe i domkyrkans nordösra transept, det som kallas dopkapellet. Nu är det bara en byggnad kvar att beskriva, den som låg längs med södra muren efter ärkebiskopens bostadshus, rakt fram i den tredje bilden. I den byggnaden fanns stora salen, kapellet och ett riddargemak, så troligen var det ärkebiskopsborgens representationsbyggnad. Kanske var det där i den stora salen som en intressant händelse utspelade sig i augusti 1387.
Den 10 augusti 1387 kom Margareta Valdemarsdotter till Lund med sin son Oluf Håkonssens hjärta och inälvor som begravdes framför högalataret i Lunds domkyrka. Tolv år tidigare dog Margaretas far kung Valdemar Atterdag, och nu var alltså hennes omyndige son och kung Oluf Håkonssen också död. Margareta samlade stormännen till ett möte i Lund, och det kan ha varit i ärkebiskopsborgens representationsbyggnad som mötet hölls. Det slutade med att Margareta utsågs som ny regent för Danmark och Norge, men eftersom det var manliga arvingar som ärvde tronen, ordet drottning fanns inte, fick hon istället titeln "fuldmægtig frue og husbonde og Danmarks riges formynder". Idag skulle vi kallat det för att hon blev regerande drottning över Danmark och Norge.
Idag är alla spår av ärkebiskopsborgen Lundagårds murar från 1400-talet borta sedan länge, förutom på ett ställe. Den fjärde bilden visar det lilla som finns kvar av ärkebiskopsborgens murar från 1400-talet, som syns i form av gråsten som utgör en del av den nordöstra delen av grundmuren till Kungshuset. Den gråsten man ser där murades alltså ursprungligen dit när ärkebiskopsborgen Lundagårds murar uppfördes på 1400-talet. De är oerhört viktigt ur kulturhistorisk synvinkel att dessa gråsten bevaras som ett minne av den medeltida ärkebiskopsborgen i Lund.